”Alakoskis arbetarromansvit har Sara Lidmansk tyngd - läs och känn vreden”
Arbetarbladet
”Att skriva en kollektivroman kräver inte bara en oerhörd kunskap, utan även förmågan att uppbåda engagemang för de mest disparata levnadsöden. På så sätt skapas en kalejdoskopisk bild av efterkrigstidens samhälle. Framför allt förundras jag över hur Alakoski lyckas fånga en värld där full sysselsättning råder. […]  Som läsare märker jag att författaren både gjort ett hästjobb i arbetarrörelsens arkiv och framför skrivmaskinen, för att omvandla kunskaperna till stil.”
Aftonbladet
”Texten dånar, sjunger och viskar av lust när Susanna Alakoski gestaltar åtrå, bildning och politisk kamp. Det är det bästa jag har läst av henne. [...] det här är rik och stark litteratur.”
Sydsvenskan
”Allra mest tycker jag om Alakoskis vitala tilltal och, trots allt, humor. Hon skriver rappt och exakt, har väloljade kuggar i berättarmaskineriet.”
Dala-Demokraten
Det är femtiotal. Greta har lämnat mamma Hilda och bomullsfabriken i Vasa för ett bättre liv i Stockholm. Hon delar rum med sin bästa vän Aili och arbetar som barnflicka och sjukvårdsbiträde innan drömmarna tar henne ännu längre bort: till London.
Hon får jobb hos familjen Conley, umgås med barnflickorna från Schweiz, lär sig engelska och träffar Elizabeth Taylor och Frank Sinatra. Bomullsfabriken och textilindustrin tycks långt borta.
Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från både Sverige och fjärran länder. Gretas bror Jonni är kvar på Algots i Borås och förälskar sig i Maija på kursen Ny i Sverige. Föga anar Greta hur framtiden ska gestalta sig och vilka konsekvenser att en gång lämna sin hembygd ska få.
Med Londonflickan fortsätter Susanna Alakoski den svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan under nittonhundratalet, som inleddes med den kritikerrosade Bomullsängeln. Det är en berättelse om arbete, kärlek och vänskap där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.
”Jag tycker att Susanna Alakoskis projekt är det bästa tänkbara. Varpen mellan Finland och Sverige är tät, det löper många bomullstrådar mellan länderna.”
P1 Kultur
”Susanna Alakoski fortsätter också att låta sin historiska berättelse vara en förtrollande ordflod av målande bilder och beskrivningar - det doftar, det smakar och vi känner så påtagligt Hildas slitna hjärta och ben och så småningom Gretas falnande drömmar. I ordfloden finns också utrymme för musik, litteratur och konst som fångar upp och spelglar det som händer. […] helheten blir överraskande, lekfull och njutbar rent språkligt även när det är som mörkast i människornas liv.
Alakoski hjälper oss att överblicka, att minnas att känna igen vår egen historia och jag ser mycket fram emot fortsättningen.”
Skånska Dagbladet
”Alakoskis ambition att i ett kvinnoperspektiv skildra de större dragen i samhällsutvecklingen och migrantberättelsen är berömvärt.”
Norran
”Alakoski sätter alltså fokus på industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman.” 
Norrbottens Kuriren